Jaha, vad skall jag nu skriva om...? Det är mitt ständiga problem, och det är väl också huvudanledningen till att jag inte skriver nåt dagligen...

Men jag har lite goda nyheter åt alla därute som söker någon. Jag har fått en väldigt massa mail/meddelanden/PM av folk som söker en livskamrat. Jättekul, tycker jag. Men jag känner att just nu finns det ingen bra funktion för detta på barnfri.se, så nu jobbar jag på att få till en "kontakt-annons-förmedling" för folk som inte vill ha barn. Detta har tagit väldigt mycket längre tid än vad jag trodde, men bara så ni vet så jobbar jag på det. Men håll ut, det är på g... Jag hoppas på att kunna lansera en "dating-funktion" innan jul.

Jag kommer såklart att meddela när det finns en "skarp" version.

Annars så kan jag säga att jag trodde att jag hade upplevt det mesta när det gäller barn, men idag när jag var och handlade så hände det nåt som jag faktiskt aldrig har upplevt innan. En Pappa och hans dotter var i samma ICA-butik som jag, och dottern var väldigt jobbig, hon ville ha allt hon såg. Helt plötsligt så fick dottern ett spel och la sig ner och började skrika och sprattla sådär irriterande som ungar kan göra. Då ställde sig Pappan och skrek tillbaka, samt att han (en kille i 35-årsåldern ungefär) la sig ner och sprattlade tillsammans med sin unge och skrek. Ungen (kanske 5-7 år) blev helt förvirrad och skämdes för sin far. Hahaha, det var nåt av det roligaste jag har sett. Ungen blev tyst som en mus och sa inte ett pip på hela tiden sen. Det hela var över på ungefär 15-20 sekunder.

Jag önskar att fler föräldrar kunde ta sitt ansvar och få tyst på sina ungar.

/Wegoo

I fredags så blev det av en händelse så att jag zappade in på Skavlan. Jag blev glatt överraskad, det är ett riktigt bra program faktiskt (enligt min mening...). Deltagarna får väldigt mycket utrymme + att programledaren, Fredrik Skavlan är väldigt bra.

Nåväl, efter en stund in i programmet så säger Kristopher Schau att han inte tycker om barn. Jösses vilka blickar han fick, och Sissela Kyle gick direkt till attack. Upppenbarligen så är det väldigt känsligt att ha åsiikter om barn.

Jag förstår inte detta "hat" mot att inte vilja ha barn. Har inte vi samma val som alla andra? Vad är det som gör att "vi" är så tabu?

Jag skulle så gärna vilja se en TV-show där man har en öppen diskussion och pratar barnfrihet! Varför finns inte det?

En sak som slår mig med jämna mellanrum, så sent som häromdagen faktiskt när jag var ute och spatserade på stan, är att varför tror alla mammor som kör barnvagn att de automatiskt har någon slags företräde? Har ni nånsin mött en mor (kan också vara en far), säg en person då, som kör barnvagn på "kollisionskurs" med er? Har det nånsin hänt att personen i fråga vejat en endaste millimeter? Jag kan inte minnas något tillfälle, utan det är alltid jag som får veja. De går med stolta steg rätt fram utan avsikt att överhuvudtaget ändra sin kurs eller fart. Ibland har jag vägrat att flytta på mig, och de blickar och eventuella kommentarer man då får är inte att leka med.

Vad är det som gör att människor med barnvagn tror att de har rätt att gå först? Är det för jobbigt att svänga med barnvagnen??? Då kanske man skall stanna hemma istället om man nu tycker det.

Och varför känns det som att barn blir mer och mer högljudda ute på stan? Även om ett barn skriker och är vansinningt irriterande så ser man sällan eller aldrig en förälder tillrättavisa barnet. Jag har ett tydligt minne av att jag aldrig fick hålla på så när jag var liten. Jag tycker att det känns som att barn får mer och mer plats hela tiden, och jag är inte så säker på att jag gillar det!

/Wegoo

I lördags bestämde jag mig för att börja "blogga" på barnfri.se

Det verkade ju som ett bra beslut då (efter ett par öl och lite glögg), jag har länge viljat ha en förstasida som "är i förändring", så att folk som regelbundet tittar in kan se att nånting är "på gång". Just nu känns det som ett väldigt dåligt beslut, jag har ingen aning om vad jag skall skriva om. Jag har aldrig bloggat förut, läser inte särskilt mycket då jag sällan hittar böcker som intresserar mig. Så vad gör man? Man googlar och kollar runt lite på nätet. Tittar man på Wikipedia så står det:

"Blogg, en förkortning eller förenkling av webblogg; av engelskans blog, kortform av weblog från de engelska orden web och log, är en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg och/eller dagboksanteckningar på en webbsida där inläggen är ordnade så att de senaste inläggen oftast är högst upp."

Jaha, det hjälpte ju mig väldigt mycket... "dagboksanteckningar"... Jag har aldrig skrivit dagbok heller...

Men just barnfrihet är ju ett känsligt ämne, jag har inte hittat många ställen på nätet som skriver om detta, så jag testar att skriva lite om det då, tänkte jag. Och varför inte börja med mig själv.

Jag har inte många vänner. Jag har en del kompisar som jag umgås med sporadiskt, sådär nån gång i halvåret. En utav dessa "sporadiska" kompisar ringde till mig häromdagen. Jag svarade och hörde direkt att det inte var ett "vanligt" samtal, han hade nåt att säga. Och visst var det så, hans sambo är gravid. Vad säger man? "Grattis"? Kan jag ju inte säga eftersom jag inte tycker att det är ett "Grattis". Jag kan ju inte heller säga "Oh, vad tråkigt.", utan det blev ett stön från min sida. Till saken hör att jag och min sambo har varit ute och käkat och gått på bio och dessutom löst talat om att åka på en skidresa tillsammans med det aktuella paret, nu kommer det ju antagligen inte att bli så... I alla fall inte denna vinter...

Jag och min sambo har inga problem med att roa oss själva, oh nej. Det var just det att jag fick en sån go känsla av att jag verkligen har gjort rätt val. Jag är fri att åka vart jag vill, göra vad jag vill. Vill jag beställa en skidresa i mars så finns det ingenting som hindrar mig, ingen gravid flickvän, inga barnkammare att behöva spara pengar till, vartenda öre jag tjänar kan jag spendera på mig själv! Och jag trivs så bra med det!!!

Det finns de som tycker annorlunda, tro mig. Det finns de som tycker att vi är svin, att vi är missanpassade, att vi inte hör hemma i ett modernt samhälle, att vi suger ut resurser utan att ge nånting tillbaka. Jag blir bara så trött på sådana människor, som här tex (Hela texten är så korkad och felaktig så jag tänker inte ens ödsla kraft på att kommentera den). Visst, den har några år på nacken, men tyvärr är jag rädd att det finns sådana inskränkta människor än idag.

/Wegoo