Intressant artikel i GP, som kan läsas här.

I detta fall har jag svårt att se hur man kan särskilja på kvinnor och män? Varför skulle det ena könet bli mer deprimerat än det andra kan man ju undra. Personligen (nu är kanske inte jag är den bästa referenspunkten i och för sig) så tycker ju jag att det borde vara ett gemensamt problem att bli gravid.

Och ja, jag anser det som ett problem att bli gravid, allting ställs på sin spets. Bostad, inkomst, jobb, tja i stort sett hela livet.

För att citera en mening ur artikeln; "Att nyblivna mammor löper ökad risk att drabbas av depression är välkänt och vården håller därför ögonen öppna."

Då inställer sig den naturliga frågan, är dessa mammor lämpade att bli mödrar? Har de tänkt igenom sitt beslut eller skaffar de sig barn bara för att omgivningen vill? Eller pappor, av samma anledning? Är de lämpade ifall de blir så deprimerade av att få ungar? Varför skaffade de barn från första början? Är det så "inbyggt" hos gemene man att man skall ha barn så att man åsidosätter allt rationellt tänkande?

Är det inte väldigt många som inte tänker efter före? Jag menar, är det inte väldigt många som helt plötsligt säger "oh, vi är gravida! Det var inte planerat, men nu är det så att vi kommer att skaffa smått i höst!"

Jag tror att väldigt många barn blir till genom en "olyckshändelse". Det har jag väldigt svårt att förstå, det finns ju abort och preventivmedel. Varför använder inte människor det?